Ibland måste jag skriva…

by danjo

Dick Erixon är ofta underhållande att läsa, mest därför att han har en så fantastiskt annorlunda världsbild än vad jag har. Men så ibland går han över gränsen och blir en okontrollerad vänsterhatare. Jag använder ordet hat medvetet därför att Erixon själv ofta använder det ordet mycket svepande för att beskriva motiven för det han kallar vänstern. Ta till exempel det här:

Bloggen Gateway Pundit visar hur urflippad den amerikanska vänstern är i sina kommentarer om Saddam Hussein, If Ever You Needed Proof of American Leftist Insanity- Look Now! Här, och i vänsterbloggen Daily Kos, framgår att amerikanska vänstern är mer upprörd över det man ser som USA:s krigsbrott – att låta irakisk domstol hänga Saddam – än över de brott som Saddam Hussein begått.

Klickar man vidare så kommer man till en bloggsida med en del osammanhängande dravel där länkar till vänsterbloggar tas för intäkt för att ‘vänstern’ är upprörd över att Saddam Hussein är död för att de gillade honom. Det är ju förstås skitsnack. Det folk är upprörda över är att USA har bidragit till en farsliknande rättegång som nu avslutats med en hängning som mer liknar en gänguppgörelse än sånt som ett rättssystem ska syssla med. Att det dessutom kunde ha varit bättre om de kunde ha förmåtts vänta med avrättningen till alla rättegångar avklarats bara ännu ett skäl till att Saddam Husseins avrättning inte är något att hylla. Det har precis ingenting att göra med det moraliska i det dödsstraff han dömts till eller att nedvärdera de gärningar han stod inför rätta för. Snarare tvärtom. Just därför att hans handlingar var vidriga borde man väl ta rättegången på allvar!

Sedan skriver Erixon ofta om Irakkriget:

I vilket fall skriver Lieberman efter en rundresa i Mellanöstern, Why We Need More Troops in Iraq:

Efter resan framstår en sak klarare än någonsin för mig: Medan vi av naturliga skäl är fokuserade på Irak, är Irak en del av ett större krig. På ena sidan står extremister och terrorister ledda och understödda av Iran, på den andra står moderata och demokratiska krafter understödda av USA. Irak är det mest dödliga slagfältet på vilket kampen mellan dessa båda sidor utkämpas. Hur denna strid slutar kommer att påverka inte bara regionen utan hela världens kamp mot den extremister som attackerade [västvärlden] 11 september 2001.

Jag delar denna analys. Frågan är när Europa ska inse vad som står på spel.

OK. Låt oss för stunden anta att det pågår ett världsomspännande krig mellan de vita hattarnas USA mot de svarta hattarnas Iran. Kan någon då berätta för mig varför i helvete Irak skulle invaderas? Det verkar för mig som att kriget i Irak har lyckats ersätta en vidrig och totalitär regim med ett fullständigt kaotiskt inbördeskrig, där den troliga utgången är en ny förtryckarregim, fast den här gången av Iranstödda shiaextremister istället för sunnimuslimska (förvisso sekulära, men etniciteten räknas ändå) Baathpartiet. Allt det här till priset av tusentals amerikanska och engelska soldater och hundratusentals irakier. För mig verkar det som att (återigen, givet att kriget Iran-USA redan pågår) president Bush inte kunde ha gett Iran en större julklapp än invasionen av Irak. Och vad Europa skulle kunna göra i den situationen även om de “insåg vad som stod på spel” har i alla fall inte jag någon aning om. Att beskylla Irakkrigets motåndare för den uppkomna situationen är ganska magstarkt. Är det tänkt att fler soldater ska lösa problemet? Vilken sida i inbördeskriget ska vi ställa oss på? Saddam-lojalisternas eller Irans? Eller räcker det med att ge sig in i dödandet för att visa att man tar problemet på allvar?

Advertisements