Inte så mycket, om lite av varje

Ibland tycker jag något, ibland vill jag komma ihåg nåt jag läst…

Biogas

På tal om lokala och småskaliga lösningar, som var för sig “inte räcker” för att avvärja den globala uppvärmningen (eller för den delen täcka alla våra energibehov) så såg jag Kunskapskanalens temasändning om framtidens drivmedel ikväll. Där visades en dokumentär om biogastillverkning i Kina. Det intressanta var att man utvecklade småskaliga system för fattiga bönder på landsbygden, där de använde dyngan från djuren till att röta biogas. Istället för att metangasen från gödseln går rakt ut i luften togs den tillvara och drogs in i huset och användes till matlagning och belysning. Förutom att det ger avsevärda minskningar av växthusgaser (metan är en 20 ggr starkare växthusgas än koldioxiden som bildas när man bränner den), så sparar den massor med skog som annars skulle eldats upp för matlagning. Samtidigt sparar man massor med arbetstid när man slipper gå ut och leta ved. Smart.

Det finns för övrigt intressanta idéer på närmare håll också.

Advertisements

Money…

A lot of money:

According to the latest data from the U.S. Department of Energy, the United States is importing 12-14 million barrels of oil per day. At a current price of about $115 per barrel, that’s $1.5 billion per day, or $548 billion per year.

Hållbar utveckling

Hållbar utveckling och klimatproblematiken har en framträdande plats i dagens samhällsdebatt. Det är bra! Begreppen är ju i grund och botten sammanvävda, inte minst eftersom dagens tillväxt är så beroende av oljan. Inte ens om oljan hade hallonsaftens egenskaper skulle det vara långsiktigt hållbart att förlita sig på den, när vi redan idag ser att den årliga efterfrågan börjar närma sig den maximala produktionskapaciteten. (Se till exempel den här artikeln från Bloomberg). Att den dessutom bidrar så starkt till växthusgaserna gör det bara mer akut att fasa ut oljan.

En av de saker jag tycker behöver lyftas fram är att det inte finns något Alexanderhugg som kan lösa de problemen. Det är väldigt lockande att hoppas att stora tekniska lösningar ska förändra förutsättningarna så att vi inte ska behöva ändra vårt beteende. Samtidigt är det lätt att misströsta över att de små förändringarna inte räcker till. Men om vi hela tiden avfärdar små åtgärder för att de “inte räcker” så tror jag vi gör oss en stor otjänst. Mycket av det resonemanget bygger på (i mina ögon helt felaktiga) antagandet att förändringarna i sig innebär en försämring. Utmaningen är ju istället att hitta åtgärder som innebär en förbättring i det dagliga livet och samtidigt bidrar till att göra samhället lite bättre. Och sådana finns! Se bara på det här exemplet. En liten, men växande subkultur i USA finns där man använder oanvänd mark i storstäderna till att odla frukt och grönsaker. För de som köper den färska maten är det en välfärdsvinst att få tillgång till färska grönsaker, för de som odlar är det en inkomstbringande hobby eller sidoverksamhet. Att det dessutom hjälper till att förbättra stadsmiljön genom att ersätta en skräpig ödetomt med en trädgård måste också räknas på pluskontot.

Självklart kan inte den här typen av odling ersätta större jordbruk, framförallt inte för spannmålsproduktion och liknande, men som ett komplement till de mer industriellt framställda livsmedlen kan de mycket väl spela en roll. Men det krävs också ett litet mått av öppet sinne från samhällets beslutsfattare. Det kan ju mycket väl vara att det är mer ekonomiskt effektivt att all mat odlas industriellt, såpass mycket att vi också på papperet har råd att ha en ödetomt som skräpar igen. Men samtidigt känns det som ett slöseri.

Via Ljungbergs blogg hittade jag följande insiktsfulla citat från Veckans Affärers chefredaktör:

Det är dags för svenska företag att börja fundera kring klimatfrågan inte bara som något som maximalt blir ännu en faktor i excel-arken, lika för alla, utan som något som kommer att ställa det mesta på huvudet. Konsumenternas krav, politiska regleringar, kanske hela vår syn på tillväxt.

Jag tror att det är i den sista meningen vi hittar nyckeln. Vi måste sluta mäta framgång med hjälp av fel mått, dvs förändra vår syn på tillväxt. Det innebär inte att all den tillväxt vi uppmäter idag är dålig. Energieffektiviseringar i tillverkningsprocesser, till exempel, är ju bara bra. Vi kan producera samma saker med mindre resursåtgång och därmed billigare. Att däremot räkna en stöldvåg som positiv, därför att man måste jobba lite mer för att ersätta de stulna sakerna, och kanske dessutom anlita ett vaktbolag och installera stöldlarm är mer tveksamt, trots att varorna och tjänsterna dyker upp som en pluspost i räkenskaperna.

I grunden handlar det om att sluta se olja, energi och till och med arbetskraft som en oändlig resurs man bara kan ösa mer ur för att ersätta sådant som gått sönder, blivit stulet, eller blivit omodernt. Det krävs nya metoder för att mäta ett lands, eller ett företags, framgångar. Det kommer också att delvis kräva nya regler och skatter, till exempel på de fossila bränslena vi lånar av framtida generationer och eldar upp. Med nya mått på vad som är bra kommer också andra saker att prioriteras. Varför inte mer semester till exempel, nu när vi verkat ha eldat oss till längre somrar här i Sverige…

(Jag hittade några av ovanstående länkar via Gristmill.)

Well…

I particularly like the laconic “done some checking”…

None of this nor the rest of the grimness on the front page today will matter a bit, though, if two men pursuing a lawsuit in federal court in Hawaii turn out to be right. They think a giant particle accelerator that will begin smashing protons together outside Geneva this summer might produce a black hole or something else that will spell the end of the Earth — and maybe the universe.

Scientists say that is very unlikely — though they have done some checking just to make sure.

From the NY Times, via Paul Krugman.

Free Why $0.00 Is the Future of Business

From an article in Wired (Free Why $0.00 Is the Future of Business). I hadn’t thought of it quite like this:

Likewise, newspaper and magazine publishers dont charge readers anything close to the actual cost of creating, printing, and distributing their products. Theyre not selling papers and magazines to readers, theyre selling readers to advertisers. Its a three-way market.

Towards a multipolar world

Interesting article in the New York Times – Waving Goodbye to Hegemony. Among the things we learn is that the EU way is to talk softly but carry a big wallet…

Orientering

Det är stora kontraster mellan Tokyo och Perth. Inte minst på ett sätt som min kollega Joel skrivit om. Tokyo domineras av smala gator utan någon vidare ordning, så de följer till exempel inte speciellt ofta något rutmönster. Det finns oftast inte heller några distinkta berg eller kullar att orientera efter. För min del kändes det enklast att använda tunnelbanenätet som referens, för tunnelbanestationerna ligger ganska tätt och det är rätt väl skyltat till dem.

Perth däremot är en väldigt lättorienterad stad. Det är mer kuperad terräng så man får möjlighet att komma upp och få lite överblick och då ser man ofta den dominerande landskapsdetaljen här: Indiska Oceanen… För att göra det ännu enklare så finns dessutom Swan River och en lite oväntat distinkt skyline för att vara en såpass liten stad.Perth Skyline by Ole Reidar Johansen

Tokyo

Jag gissar att mina intryck av Tokyo så här långt är mycket osensationella – stort (och mycket sprawl för att använda ett branschord…), massvis med neonskyltar och reklam med ljud, trångt, god mat och fantastiskt bra tunnelbana. De har lyckats få till ett (relativt) överskådligt betalsystem dessutom, vilket ju gör SLs oförmåga att sjösätta sitt nya ännu mer sorglig.

Resan gick problemfritt, vilket känns lite som en seger med tanke på att jag hade ett byte på Heathrow. Det är nog den sämsta flygplatsen jag varit på. De två gånger jag bytt flyg där har präglats av ett underskott av information och ett överskott av korridorer fyllda med tillfälliga avstängningar och ombyggnader. Men efter bytet där så gick allt som på räls. Det enda som oroade mig i Tokyo var att det inte skulle gå att förstå skyltar på tåg och tunnelbanor, men det visade sig fungera bra. Det finns bra och lättbegriplig information trots att tunnelbanekartan ser ut som en skål mångfärgad spagetti.

Helgen har handlat mycket om shopping. Man skulle kunna ha ännu mer roligt här om man hade en nolla till på lönen… Lina, Björn och Vera har guidat mig runt i Harajuku, Shinjuku och Shibuya och massor med affärer. Det har resulterat i ett inköp av en tröja, och jag har hittills lyckats undvika några ännu större utgifter… Idag regnar det så mina planer att se Kejsarpalatset tror jag får vänta någon dag.

Prioriteringar

DN ställer helt rätt fråga idag:

Frågan är alltså inte om Förbifart Stockholm skulle göra nytta utan om det inte finns andra projekt som är mer brådskande och ger mer för pengarna.

Proofs…

The uses of fallacy:

The ultimate and irrefutable standby, of course, is the self-explanatory technique of Proof by Assignment. In a textbook, this can be recognized by the typical expressions “It can readily be shown that…” or “We leave as a trivial exercise for the reader the proof that…” (The words “readily” and “trivial” are an essential part of the technique.)